Vad är det, egentligen?
Color grading, ett allt oftare återkommande begrepp bland innehållsskapare. Men vad är det egentligen och vad är det som är bra med det? Kan du göra det själv eller borde du ta hjälp externt av en specialist? Enkelt sagt är color grading – eller färggradering på svenska – att ge ett klipp eller film en specifik “look”. Det är att göra en bra bild ännu bättre.
I det här inlägget klargör vi de mest väsentliga delarna av color grading. Hur det fungerar och de fördelar som gör det värt för dig att investera i det.
Färgkorrigering
Alright, ready or not, here we go!
Innan vi börjar prata om color grading, behöver vi lyfta ett annat begrepp – färgkorrigering. Begreppet syftar på att få bilden att se “korrekt ut”.
I stort sett, all professionell videoproduktion spelar man in i så kallat RAW eller LOG. Enkelt förklarat är att bilden kommer ut från kameran i ett obehandlat format som saknar både mättnad och kontrast. Detta har för syfte att bättre utnyttja kamerans dynamiska omfång och färgdensitet, och sedan ha större flexibilitet i redigeringsrummet.
Bilden nedan fångades med en Panasonic Lumix S1H med v-log som färgprofil. Den är helt obehandlad, det är precis så bilden ser ut när man tar klippet direkt från kameran.
Notera hur bilden saknar kontrast och färgmättnad. Bilden behöver bearbetas för att få den att se ut så som våra ögon hade sett den i verkligheten. Den behöver alltså färgkorrigering.
Genom att justera kontrasten och mättnaden får man en tydligare bild, så som våra ögon hade upplevt den i verkligheten.
Om bilden är korrekt exponerad och vitbalanserad från början, blir processen betydligt enklare. Så som vår filmfotograf Martin Lindstedt gjort här i vårt exempel.
Om man inte får till en vitbalanserad bild
Ibland får man inte den perfekta exponeringen, eller en bra vitbalansering. Ditt varumärke kanske inte får de korrekta färgerna i bilden, eller hudtonerna ser konstiga ut. Det finns en uppsjö av färgproblem som måste lösas under korrigeringsprocessen. En colorists arbete består mestadels av att lösa problem.
I nästa exempel ser vi att bilden behöver extra bearbetning för att se “normal” ut – den ser just nu lite för gul ut.
Bilden behöver mer justering för att bland annat få hudtonerna att se mer naturliga ut. Bilden behöver balanseras.
I processen var vi hjälp av så kallade “ankare” som hjälper till att förstå hur bilden egentligen se ut. Ankare kan vara objekt i eller delar av bilden som refererar till den generella färgskalan i bilden. Det kan röra sig om hudtonen, produkter som ska ha en specifik färgnyans eller vita föremål.
Man använder “färgen” vit som jämförelsepunkt för alla andra färgerna i bilden. Har man exempelvis en vit vägg i bild som inte riktigt är så vit som i verkligheten, kan man använda väggen som referens för de andra färgerna. Genom att justera bilden så att väggen faktiskt ser vit ut. Sedan hamnar oftast alla andra färgerna rätt.
Viktig notering!
Rätt och fel är subjektivt när det kommer till hur en bild ska se ut. Dessutom ser alla skärmarna olika ut och vad du ser i din skärm kommer troligtvis inte se exakt likadant ut på någon annans skärm. Se till att alltid ha en kalibrerad monitor (och jobba i rätt ljusförhållanden) när du jobbar med färg.
Color grading – Färggradering
Medan färgkorrigering fokuserar på att få bilden att se “korrekt ut”, syfter färggradering på att ge bilden en särskild tonskala.
När man har balanserar upp bilden så att den ser korrekt ut, kan man stanna där. Men vill man ta bilden till nästa nivå, behöver vi lägga till färggradering. Du vill kanske ge bilden den där sköna filmiska känslan. Du börjar fokusera på vilka känslor du vill förmedla eller väcka med bilden. Det är då man använder color grading eller färggradering.
Låt oss återgå till vårt första exempel. Vi hade korrigerat bilden och den såg rätt så snygg ut. Vi ser en kille med en motorcykel hjälm som är ute nånstans och ser ut att ha det trevligt. Det är en skön och varm sommardag, och killen njuter av sin motorcykeltur.
Nu vill vi betona den stämningen ytterligare.
Med subtila ändringar i bilden kan man framhäva en viss känsla. I den här exempelbilden är färgen en aning varmare och har ökad kontrast. Detta för att behålla de mörka delarna i bilden rena (det svarta/mörkgrå).
Eller så känner man sig nostalgisk
och vill att bilden ska ser mer ut som 16 eller 35 mm film…
Möjligheterna är oändliga och det är en rolig process att se hur bilden kommer till liv med färggradering.
Den här delen av processen är väldigt subjektiv och det finns egentligen inget rätt och fel. Snarare är det en diskussion om vad som passar berättelsen bäst. vad är det det vi vill berätta? Hur vill vi berätta historien? Vilka känslor vill vi förmedla?
Dessa tre bilder är “korrekta”, men vi kanske föredrar den ena över den andra av olika anledningar. Vilken gillar du mest och varför?
Do-it-yourself eller anlita specialist?
Svaret på denna fråga beror nog på perspektivet man ser den ifrån. Är man själv innehållsskapare och sysslar med video så kan det vara en idé att själv utforska och investera i att lära sig color grading. Det är så ju så, att när du bättre behärskar konsten av att lägga färg, desto mer intressant kommer det du skapar att bli.
Vill du satsa på att färglägga för ”cinema” så kan det bli rätt nördigt och det skulle kräva en rejäl investering i form av teknisk utrustning och specialiserad teknisk kunskap.
En sak är säker: det är värt att bekanta sig med begreppet color grading och ha det i åtanke när du sätter igång med vilken filmproduktion som helst. Det är ett sätt att öka kvaliteten på ditt innehåll med en relativt liten investering. Oavsett om du skapar det själv eller om du anlitar en professionell colorist.
Vill du veta mer om hur vi kan hjälpa dig?
Hör av dig så återkommer jag snarast möjligt.
